The Voice of Hope
1994 kom en film som på svenska hette "Skugga över Rangoon". Jag minns inte mycket av filmen, jag tror inte ens jag såg klart den, men det som fastnade i mitt minne var ämnet den behandlade. Filmen beskriver studentupproret i Burmas huvudstad Rangoon den 8 augusti 1988. Det här var första gången jag hörde talas om Burma, och Aung San Suu Kyi. Jag visste ingenting om henne eller vad hon stod för.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag genast läste allt om Burma och Aung San Suu Kyi, men hon fanns alltid där i bakhuvudet och när vi skulle skriva ett arbete i historian på gymnasiet var det ett givet ämne. Fortfarande var det ett ganska "barnsligt" intresse, jag kunde inte riktigt förstå allt (jag är fortfarande inte säker på att jag helt och hållet förstår). Vad jag dock insåg ju mer jag läste om henne var att detta var en oerhör modig och bestämd kvinna som vägrade ge upp sina ambitioner, även efter flera år i husarrest. När hennes parti NLD vann en jordskredsseger i Burmas fria val vägrade diktaturen att godkänna valresultaten och arresterade flera av toppnamnen. Flera partimedlemmar har blivit dömda till långa fängelsestraff och en del har torterats i fängelset.
Alan Clements, en amerikan och buddistmunk, har skrivit boken "The Voice of Hope" där läsarna får ta del av hans samtal med Aung San Suu Kyi och hennes närmaste vänner och partimedlemmar. Det som slog mig när jag läste boken var att trots allt Aung San Suu Kyi och hennes närmaste har utstått är det ingen av dem som hyser något agg mot sina politiska motståndare. Även för en buddistmunk verkar det här svårt att förstå, och jag kan hålla med honom. Hur är det möjligt att inte hysa något agg mot personer som har behandlat så många så fruktansvärt? Jag tror att jag skulle ha svårt för det.
Mycket av det Suu Kyi säger i boken är tänkvärt, men en sak hon sa fick mig att tänka till. Hon har kämpat för demokrati i många år, men hon är ändå helt på det klara med att demokrati inte är utan sina svårigheter. Democracy is not perfect. One always have to question. Det är lätt att tro bara för att ett land blir demokratiskt så blir allting bra på en gång, men så är det naturligtvis inte. Samtidigt är det det som är bra med en demokrati, vi har rätt att ifrågasätta.
Ett annat citat som fångade min uppmärksamhet kommer från U Kyi Maung, en av Aung San Suu Kyis närmaste vänner och en av grundarna av NLD. Han säger "Knowledge is essential. [---] To grasp history is to grasp the importance of interrelatedness; where, why and how, the causes, conditions and consequences of thought and action and how they affect the development or demise of civilization - human existence at large. Everyone plays a part and the gift of life is to play that part with profound responsibility." Jag tycker det summerar vad livet handlar om, att lära sig av andras misstag så att man inte upprepar dem, och att man tar eget ansvar. Det handlar inte om vad andra gör mot dig, utan vad du gör med dig själv.
Det blev visst ett väldigt filosofiskt inlägg, men vissa böcker ger en mer att tänka på än andra. Glädjande nog så släpptes Aung San Suu Kyi den 13 november 2010 efter ytterligare några års husarrest, så kanske är demokrati i Burma inte så långt borta.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag genast läste allt om Burma och Aung San Suu Kyi, men hon fanns alltid där i bakhuvudet och när vi skulle skriva ett arbete i historian på gymnasiet var det ett givet ämne. Fortfarande var det ett ganska "barnsligt" intresse, jag kunde inte riktigt förstå allt (jag är fortfarande inte säker på att jag helt och hållet förstår). Vad jag dock insåg ju mer jag läste om henne var att detta var en oerhör modig och bestämd kvinna som vägrade ge upp sina ambitioner, även efter flera år i husarrest. När hennes parti NLD vann en jordskredsseger i Burmas fria val vägrade diktaturen att godkänna valresultaten och arresterade flera av toppnamnen. Flera partimedlemmar har blivit dömda till långa fängelsestraff och en del har torterats i fängelset.
Alan Clements, en amerikan och buddistmunk, har skrivit boken "The Voice of Hope" där läsarna får ta del av hans samtal med Aung San Suu Kyi och hennes närmaste vänner och partimedlemmar. Det som slog mig när jag läste boken var att trots allt Aung San Suu Kyi och hennes närmaste har utstått är det ingen av dem som hyser något agg mot sina politiska motståndare. Även för en buddistmunk verkar det här svårt att förstå, och jag kan hålla med honom. Hur är det möjligt att inte hysa något agg mot personer som har behandlat så många så fruktansvärt? Jag tror att jag skulle ha svårt för det.
Mycket av det Suu Kyi säger i boken är tänkvärt, men en sak hon sa fick mig att tänka till. Hon har kämpat för demokrati i många år, men hon är ändå helt på det klara med att demokrati inte är utan sina svårigheter. Democracy is not perfect. One always have to question. Det är lätt att tro bara för att ett land blir demokratiskt så blir allting bra på en gång, men så är det naturligtvis inte. Samtidigt är det det som är bra med en demokrati, vi har rätt att ifrågasätta.
Ett annat citat som fångade min uppmärksamhet kommer från U Kyi Maung, en av Aung San Suu Kyis närmaste vänner och en av grundarna av NLD. Han säger "Knowledge is essential. [---] To grasp history is to grasp the importance of interrelatedness; where, why and how, the causes, conditions and consequences of thought and action and how they affect the development or demise of civilization - human existence at large. Everyone plays a part and the gift of life is to play that part with profound responsibility." Jag tycker det summerar vad livet handlar om, att lära sig av andras misstag så att man inte upprepar dem, och att man tar eget ansvar. Det handlar inte om vad andra gör mot dig, utan vad du gör med dig själv.
Det blev visst ett väldigt filosofiskt inlägg, men vissa böcker ger en mer att tänka på än andra. Glädjande nog så släpptes Aung San Suu Kyi den 13 november 2010 efter ytterligare några års husarrest, så kanske är demokrati i Burma inte så långt borta.
Kommentarer
Trackback
