På vandring i litteraturen

Ibland gillar jag att läsa något annat än bara skönlitteratur och en av mina favoritgenrer är självbiografier. Jag har läst flera, främst om kvinnor, bl. a. Hillary Clinton, Madeline Albright och Jane Fonda. Alla jag har läst om är imponerande människor som har tagit sig igenom flera svårigheter för att nå fram dit de är idag. Boken jag läser för tillfället får dock allt detta att blekna. Christy Brown, en irländsk författaren som föddes CP-skadad och som endast kunde röra sin vänstra fot. Hans föräldrar vägrade ge upp och lämna iväg honom, trots att de hade det knapert och de redan hade flera friska barn. Alla trodde han var mentalt handikappad, men han lärde sig läsa och skriva, och kunde till och med kommunicera muntligt till viss del. Jag har inte kommit så långt, och det som slår mig så här långt är hur modig hans mamma var, som vägrade lämna iväg honom. När man läser boken är det svårt att föreställa sig att den är skriven en bokstav i taget med en vänsterfot. Där kan man verkligen tala om beslutsamhet. Jag önskar jag ibland kunde vara lika beslutsam.

Även om mitt största intresse är att läsa gillar jag även att titta på film, och jag är naturligtvis som gladast när jag kan kombinera dessa intressen. Jag kan dock bli fruktansvärt irriterad när boken och filmen inte stämmer överens. Naturligtvis har jag förståelse för att man inte kan få med alla detaljer från en bok i en film på en och en halv timme, det är jag helt med på. Det jag irriterar mig på är när man ändrar på detaljer som egentligen inte spelar någon roll (ja, jag inser ironin i att bli upprörd över meningslös detaljer) eller helt och hållet ändrar slutet.

En av de första gångerna jag lade märke till detta var när jag såg "Borta med vinden" för första gången. I boken har Scarlett två barn med en av sina män (kommer inte ihåg om det var nr 1 eller 2), men i filmen har hon plötsligt inga. Man skulle kunna argumentera att det inte gick att få in det i filmen, men kom igen, den är ju redan 4 timmar lång, vad hade en minut till spelat för roll?

Mitt andra hatobjekt vad gäller litteratur på film är Troja med Eric Bana, Brad Pitt och Orlando Bloom. Jag verkligen hatar den filmen. De har verkligen massakrerat Homeros mästerverk, men naturligtvis är filmen endast baserad på Illiaden. Med ordet baserad kan filmskapare komma undan med mycket. Så vad är det då jag avskyr med filmen? I slutet av filmen får man se hur Paris, spelad av Orlando Bloom flyr från Troja tillsammans med Helena. Ska man gå efter Homeros så är det inte så det går till, egentligen ska Paris dö och Helena återförenas med sin make Menelaos, men eftersom det är Orlando Bloom så kan de ju inte ta död på honom. Åh, jag blir irriterad bara jag tänker på det. (Tänk inte på det då, som Bettan skulle säga.)

Efter allt detta klagande måste jag dock säga att det finns böcker som har överförts mycket bra till film, mitt favoritexempel är BBCs miniserie Stolthet och Fördom från 1995 med Jennifer Ehle och Colin Firth. Den är mycket bättre än versionen med Keira Knightley, men även ganska mycket längre, ca 6 timmar. Den är dock mycket sevärd och jag kan starkt rekommendera den, inte minst för att Colin Firth spelar Mr Darcy.

Vilken tycker du är den bästa och sämsta filmatiseringen av en bok?

Efter att jag äntligen blivit färdig med att organisera min bokhylla upptäckte jag att jag hade mycket mer utrymme än tidigare. Detta betyder endast en sak: nya böcker!

När jag var på stan tidigare idag passade jag på att smita in på bokhandeln och vandra lite bland hyllorna. Tyvärr drabbades jag av samma sjukdom jag alltid drabbas av när jag går in i en bokhandel, ha-begär. Det finns ju så många bra böcker som bara skriker om att få följa med mig hem. Nu lyckades jag dock stå emot, mycket p.g.a. att det verkar som om Akademibokhandeln har tagit bort "köp 4, betala för tre". Nu kunde man istället köpa tre pocket för 149:- men det gällde tyvärr bara svenska pocket. Lite diskriminerande, tycker jag. Jag vill också kunna köpa billiga böcker, men men. Det får bli en tur till de billiga böckernas hemvist istället, adlibris.se.

Jag såg flera böcker som jag skulle vilja ha, och allihop stod på deckarsidan. Akademibokhandeln har lite för många "chick-lit" författare för att jag riktigt ska kunna ta fictionhyllan på allvar. Visst, det är inget fel på Marian Keyes och Sophie Kinsella, men jag behöver ibland böcker med lite mer substans. De hade dock en mycket snygg utgåva av "Catcher in the Rye" som skulle passa bra i min bokhylla, synd bara att jag inte gillar huvudpersonen i boken.

En hel del författare jag redan har i bokhyllan har kommit ut med nya böcker, bland annat Tom Knox. Hans första bok "The Genesis Secret" var väldigt spännande även om den ibland var lite väl detaljerad när det gäller tortyrmetoder. Vanligtvis har jag inte ont av blod och annat äckligt, men den var nästan lite för mycket för mig. Ändå är jag nyfiken på hans nya bok, "Marks of Cain", så vi får väl se om jag vågar ta mig an den.

                  
Annars är jag så sugen på att läsa Janet Evanovichs nya Stephanie Plum, "Sizzling Sixteen". För er som inte har läst något av henne innan kan jag varmt rekommendera böckerna om Stephanie Plum. Jag brukar få läsa dem när jag är ensam, annars tittar folk så konstigt på mig när jag plötsligt börjar asgarva. Fråga bara min syster, när jag läste den senaste skrattade jag så jag grät.




Nu måste jag gå och baka fredagsfika till imorgon, och sedan blir det nog att läsa lite Agatha Christie. Jag älskar verkligen Miss Marple, vilken annan detektiv kan lösa ett fall och samtidigt sticka en tröja. Synd bara att jag alltid missar filmatiseringarna på fredagskvällarna. Måste verkligen komma ihåg det till imorgon och sätta dvd:n på inspelning.