Perfume
För första gången på länge har jag faktiskt satt mig ner och läst en bok. Konstigt nog har jag de senaste månaderna inte haft lust att läsa, eller jag kanske ska säga att jag inte har haft tålamod att läsa en hel bok. Jag har börjat på flera stycken, men sedan inte läst klart dem. Kanske kan det bero på att jag läser så mycket på jobbet, i och med att jag läser all mina studenters arbeten, kanske har jag helt enkelt inte hittat rätt bok.
Nu har det dock ändrats, och jag ser fram emot att dyka in i min bokhylla och ta tag i de böcker jag inte har läst (och även de böcker jag har läst). Jag började med Patrick Süskinds bok "Perfume" (jag gissar att den heter "Parfymen" på svenska). Den är en bok om Jean-Baptiste Grenouille, som föds med en fantastiskt gåva, han har ett luktsinne som ingen annan. Hans mor avrättas när han är nyfödd, anklagad för att ha försökt döda honom, och han växer upp i olika fosterhem.
Man skulle kunna tänka sig att Süskind använde sig av hans bakgrund för att skapa sympati för karaktären, men tvärtom. Jean-Baptiste Grenouille är en helt igenom ond karaktär. Allt han gör, gör han för sin egen skull. Han har inga känslor för någon annan än sig själv. Allt han bryr sig om är lukter. Det är också den här passionen som leder till hans undergång.
Författaren har inte lagt så stor vikt vid beskrivningarna av personer och miljöer, utan istället lagt allt krut på att beskriva lukterna. Allt Grenouille ser beskrivs med hjälp av dofter. Det blir en intressant inblick i Paris i slutet på 1700-talet, man kan nästan se de stora massorna och känna kakafonin av dofter.
Boken har filmatiserats, jag har dock inte sett den, men jag undrar om man kan överföra känslan av alla lukter till film. Kanske får jag nån dag se efter. Men inte idag. Idag ska jag botanisera i bokhyllan igen. Det lutar åt en bok jag redan läst, dock var det längesedan. Charlotte Brontës Jane Eyre. Vi talade om den på svenska B-lektionen härom veckan, och jag kände att jag blev sugen på att läsa den igen.
